2012-04-03

Solidaritetsförklaringen i Gdansk

I söndagens DN tecknade Peter Wolodarskis vassa penna en bild av vad han kallade hycklerier kring vapenexport och säkerhetspolitik. Han belyser bland annat de uppgifter som cirkulerar kring Akademiledamoten Karlis Neretnieks inställda tal vid Arméinspektörens fältövning. Karlis Neretnieks skulle presentera sina studier kring Solidaritetsförklaringen, en fortsättning på det arbete han och undertecknad gjorde avseende markstridskrafternas bidrag för säkerhet i närområdet vid Akademins höstsymposium 2010.

Peter Wolodarskis dom är hård:

"Det vittnar om en maktfullkomlig vilja att detaljstyra hur myndigheter agerar och vad enskilda forskare säger, helt i strid med svensk förvaltnings- och yttrandefrihetstradition; dessutom ett symtomatiskt tecken på hur stukad försvarsledningen blivit. Minsta vissling från departementet får generalerna att kompromissa med sin professionella integritet."

och

"Solidaritetsförklaringens svagheter ska inte exponeras. Forskningsprojekt på FOI och Krigsvetenskapsakademien får inte störa den officiella bilden. Vapenaffärer med Saudiarabien ska mörkas eller förnekas."

Underfinansieringen av försvarsreformen ska inte diskuteras, skulle Peter Wolodarski också kunnat tillägga. Det förra statsrådet Tolgfors försökte under sin avslutande presskonferens sätta bilden att han fullgjort denna. Han hann sjösätta den, men den kan inte bli fullgjord eftersom det saknas pengar eller så måste förmågan skalas tillbaka. En slags jungfrutur med ett byråkratiskt regalskepp bevittnar vi istället.

Tillståndet i den svenska försvars- och säkerhetspolitiken är delvis en följd av det svaga intresset för försvarsfrågor i valmanskåren. Den dryga procent av bruttonationalprodukten som läggs på vårt försvar manifesterar så att säga det svaga intresset. Gärna ett försvar, men först ett rejält jobbskatteavdrag.


Därför är det intressant att ta del av den opinionsundersökning som researchorganisationen YouGov utfört bland annat avseende attityderna kring militära handlingar i fallet Syrien. Cirka tusen personer i vardera Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Sverige och Finland har tillfrågats om sina ståndpunkter. Det visar sig att viljan till insatser är högst i Sverige. 30 % anser att väst kan ingripa utan mandat från FN och ytterligare 45 % om mandat finns. 8 % säger sig inte stå bakom insats oavsett det finns ett mandat eller ej. Motsvarande tal för Finland är 15/45/18 och för minst villiga Tyskland 10/48/24.

Kopplingen mellan den egna kapaciteten och villigheten att ingripa är inte lätt att förstå, såvida de tillfrågade inte anser att det är någon annan som ska ingripa i Syrien. Frågan är hur svaren skulle fördela sig om det vore aktuellt med ett ingripande i Vitryssland vid motsvarande oroligheter där.


En som skulle kunna tänka sådana dystra scenarier är den polske utrikesministern Radek Sikorski, som i torsdags i ett tal i det polska parlamentet målade en svart bild av en möjlig framtid för att förklara varför han tycker det är viktigt att avstå viss suveränitet till EU.

För utrikesminister Sikorski är det möjligt att USA tröttnar på europeisk ineffektivitet och helt sonika lämnar NATO, medan Ryssland och Kina fyller ut vakuumet i Östeuropa och Asien. Omvandlingskrisen i arabvärlden kan fortsätta, utan att Europa framstår som en förebild. Utvecklingen skulle kunna bli att Europa börjar upphäva den inre rörligheten för varor, tjänster och människor. Radek Sikorski frågade retoriskt:

"And where is Poland in this black vision? Left to its own devices, on the periphery of a Europe mired in lethargy. Struggling with unfinished modernisation and deprived of a solid basis for national security."

Sverige har haft många affärer med Polen i historien. Våra arméer har segrat och förlorat där. Vi stöttade den fria fackföreningrörelsen Solidaritet när den kämpade i Gdansk. Det pågår ett säkerhetspolitiskt närmande mellan Sverige och Polen. Men den miltära förmågan i Sverige är urgröpt, i all synnerhet när det gäller marinen. Det innebär att de militära möjligheterna att lämna stöd skulle vara kraftigt beskurna i en situation, där USA är delvis frånvarande på Skandinaviska halvön. Skulle den polske utrikesministerns svarta bild besannas, så skulle solidaritetsförklaringen kunna dö just utanför polska flottans bas i Gdanskbukten.


Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet