2011-05-01

Nästa oroshärd - Sudan?

Sudan blir maj månads fokusområde. Landet ligger i östra Afrika och gränsar till nio olika länder. Själsvständig 1956 efter att ha administrerats av Storbritannien under lång tid. Sudan har genom historien stått under stark egyptisk influens. genom landet, i höjd med södra Sahara går en kulturgräns mellan islam och kristendom samt naturreligion likt exvis Nigeria och Elfenbenskusten. I Sudans fall förstärktes gränsen genom brittiska regler om resor inom landet samt en uppdelning i två olika administrativa områden. Mootiven för detta var bland annat att förhindra sjukdomsspridning från norr till söder samt ge utrymme för kristna missioner i söder utan inblandning från norr.

Landet styrs av envåldshärskaren Omar al-Bashir ochh det nationella koongresspartiet (NPC) sedan kuppen 1989. Sudan var under kalla kriget generellt försiktigt provästligt, medan de södra separatisterna stöddes av Sovjetunionen och Kuba. Diktatorn införde Sharia som lag i landet och inbjöd olika organisationer en fristad i landet, mest känd Osama Bin Ladens Al Qaida. I slutet av 1990-talet tröttnade USA på denna hållning och började pressa Sudan på olika sätt. Till slut lyckades det internationella samfundet få parterna i det andra sudanesiska inbördeskriget som pågått sedan 1983 att underteckna en fredsöverenskommelse (CPA) om en folkomröstning för de boende i södra delen av Sudan om de ville tillhöra Sudan eller bilda en självständig stat. En sådan skulle hållas i januari 2011, vilket också gjordes. Med 98,9% av rösterna ska nu en ny stat utropas den nionde juli i år.

Tyvärr är det nu inte så enkelt. Även om parterna i CPA kommit överens om att dela oljeinkomsterna, så finns det ett område i norra Sudan som fortfarande är omstritt. Det är Anyeiprovinsen i delstaten Södra Kurdufan, vars status ännu inte är avgjord. CPA stipulerar att denna oljerika provins ska ha möjlighet att ansluta sig vart den vill. Problemet är att de inblandade inte är överens om vem som får rösta, eftersom en del av befolkningen är nomadherdar från norr. I takt med att öknen sprider sig i norr ökar det rimliga i att dessa flyttar på sig. Betes- och jordbruksmark är centralt i ett land, där 80% av befolkningen lever av detta. Den sudanesiska regimen anser detta, medan södra Sudans represententer inte gör det. Där har man nu kört fast. Provinsens gränser har också varit omstridd. 2009 avgjorde den permanenta skiljedomstolen i Haag hur dessa skulle dras, vilket accepterades av bägge parter. Denna gränsdragning anses gynna de som vill se en anslutning till den nya staten i söder.

Frågan är högaktuell, eftersom det nu pågår en valkampanj för delstatsval i Södra Kurfurdan. Presidenten deltar mycket aktivt i denna för att stödja en av sina gamla vänner. I veckan har han lovat sina anhängare att han inte kommer att erkänna den nya staten om Abyeiprovinsen ansluter sig dit. Ett uttalande som provocerar omvärlden med hänsyn till det lättantändliga läget.

För att göra saker och ting än mer komplicerade finns det andra bomber inbyggda i Södra Kurfurdan, nämligen i Nubabergen. Presidentens gamle vän, Achmed Haroun, var instrumentell i tidigare attacker mot icke-araber i bergen. Många av dessa utgör stommen i södra Sudans befrielsearmé, Sudan People's Liberation Army (SPLA), varför det finns fler sätt som nord och syd kan börja kriga igen.

Samtidigt sprider sig oron i det som ska bli den nya staten. Södra Sudan lider enormt av svält, undernäring, fattigdom och interna stridigheter. Alltfler stammar känner sig marginaliserade av Dinkastammen som i praktiken leder den nya nationen från centralorten Juba. Oron börjar bli så stor att FN:s World Food Programme har talat om att dra in matbiståndet på grund av osäkerheten i söder. Kina har då sagt att de kan tänka sig att bistå med mat. Kina är redan en stor aktör i Sudam, varifrån jätten importerar 10% av sin olja. Kina har också trupp i FN-missionen UNMIS, som har c:a 10000 soldater i södra och centrala Sudan för att övervaka implementeringen av CPA.

Lite mer tyst har det den senaste tiden varit om Darfur, som kanske är den mest kända delkonflikten i Sverige. Även denna har en bräcklig överenskommelse som hinder för att blossa upp på nytt. Under folkmordet i Darfur dödades mellan 200000-400000 människor, och Internationella Brottmålsdomstolen har ställt ut två stycken olika arresteringsordrar för president al-Bashir för brott mot mänkligheten och folkmord. Konflikten i Darfur höll också sånär på att slunga Tchad och Sudan i krig mot varandra, men detta undanröjdes med ett avtal 2007.

Landets relationer i regionen har varit upp och ned. Jag ska här bara nu kort nämna situationen kring Nilen. Där har Sudan tillsammans med Egypten ett veto sedan 1929 i det traktat som finns angående användningen av Nilen. Under de senaste åren har dock Etipoien genom skicklig diplomati fått med sig övriga signatärer för att riva upp detta veto, vilket de kan göra enligt traktatet om minst sex av de övriga sju kräver det. Etiopien vill anlägga dammar för att kunna utvinna energi ur Nilen, något som både Egypten och Sudan motsätter sig. Här kan det gå undan med stora konsekvenser, om inte en överenskommelse nås.

Det finns mycket annat att redovisa om det stora landet (motsvarande 5,5 Sverige!) med uppskattningsvis 40 milj invånare som exempelvis östra delen av landet kring den viktiga hamnstaden Port Sudan eller de olika befrielseorganisationerna som finns runt om i landet med namn som SLA, JEM och NRF. Men de tar vi efter hand det blir aktuellt liksom andra länders counterterrorism-operationer i landet som Eritreas möjligheter att stödja al-Bashir. Först ställer vi siktet på Södra Kurfurdan och Abyei.

Du vet väl om att du kan följa oss på Facebook: Försvar och Säkerhet och på Twitter @Forsvarsakerhet