2011-01-09

Mistral - Inget hot mot Sverige, men skymmer annat

Det har varit en hel del uppståndelse sen det blev klart att Ryssland köper två Mistralfartyg av Frankrike med option på ytterligare två till. Det har bland annat fått till följd att riksdagsledamoten Mikael Oscarsson har riktat en skriftlig fråga till försvarsministern. Högst har tongångarna varit i de baltiska staterna som påkallat en del uppmärksamhet.

Jag blir inte lika upphetsad av denna affär av flera skäl. För det första är köpet av allt att döma i första hand riktat mot Stilla havet och i andra hand till norra flottan. Ryska generalstabschefen har till och med pekat ut de omstridda Kurilerna som en tänkbar uppgift för en amfibiestridsgrupp med ett Mistralfartyg. Visst kan man flytta marinstridskrafter till Östersjön, det är givet. Men hur ska man skydda Mistral mot tyska och polska ubåtar vid en hypotetisk operation mot de baltiska staterna? Om det skulle vara så att de baltiska staterna skulle vara någon form av huvudanfallsriktning för Ryssland vore alternativet 1600 st T-90 stridsvagnar bättre, vilket är vad pengarna för fartygen skulle räcka till. 

Det andra skälet är att debatten om Mistral skymmer mycket viktigare områden som försvarsekonomi och andra ryska satsningar. Försvarsekonomin har under 20 år reducerats till c:a 1,25 % av BNP och det gör att vår modernisering kommer att komma av sig om inget ändras. Wiseman skriver idag en väldigt bra analys om fördyringar av personalförsörjningen och behovet av nya investeringar i materiel inför framtiden. 

Lägger vi sedan in annan rysk förmågeuppbyggnad blir bilden mer bekymmersam. Jag tänker då på framförallt Iskander, ryskt stridsflyg och kvalificerat luftvärn i Kaliningrad. 

Iskandersystemet skrev jag om för en tid sedan. Det är nu operativ i västra militärdistriktet och når sydöstra Sverige och hela Polen från Kaliningrad. Just nu är räckvidden 500 km i den ryska versionen. Är det någon som tror att den blir kortare i framtiden? Jag bedömer att om 10-15 år är de uppe i räckvidder kring 750 km, dvs som de två första versionerna av den förkättrade Pershingroboten. Undantagen från det nya START-avtalet och med förmåga att bära 500 kg sprängmedel eller kärnvapen är Iskander en stor förmågeökning i närområdet.

Det ryska stridsflyget kommer också att moderniseras. Jag bedömer att de inte kommer nå sina ambitiösa skisserade mål till 2020, men 80 % av planerade och farliga c:a 250 PAK-FA är en stor förmågeuppbyggnad. Denna upprustning kommer från en låg nivå inom de ryska stridskrafterna, men flyg kan snabbt kraftsamlas och regla av områden. I kombination med det kvalificerade ryska luftvärnet i bland annat Kaliningrad, där S-400-systemet finns. Med samma utveckling som vapen normalt genomgår är det mycket som talar för att nästa variant, S-500, kommer att behärska hela sydöstra Östersjön mot snabbgående flyg. Detta är mycket allvarligare för de baltiska staterna än några Mistral, och för de stater som skulle vilja vara solidariska med dessa.

Vem kommer att fråga försvarsministern om dessa fenomen? 

Fotnot: Detta är ett preludium till två inlägg jag tänkt att göra i veckan. Jag startar om några dagar med Säkerhetspolitiska ekvationer.